IBC:er som förpackningar

Koder för märkning av IBC-behållare

En IBC-behållare är en styv förpackning (för vätska) eller flexibel förpackning (för fast matarial). Koden för dessa ska bestå av två siffror följda av en eller flera bokstäver.

T.ex. 31A/Y/ (…) Exemplet betyder i det här fallet att: IBC-behållare av stål för vätskor som är godkänd för förpackningsgrupp II och III. Se tabellen under den gröna knappen för förklaring av koderna.

För IBC-behållare gäller att

• De har en maxvolym på 3 m­³.
• De är konstruerade för att kunna hanteras mekaniskt.
• De ska klara av normala påfrestningar vid transport.
• Vätskor i förpackningsgrupp I (ett) inte får transporteras i IBC-behållare.

IBC-behållare ska ha en typgodkännandeskylt som talar om vad den tål och vad den är konstruerad för. Förutom märkningen om typgodkännande så finns det också ett antal tilläggsuppgifter som exempelvis datum för senaste kontroll.

A FN:s förpackningssymbol.

B Kod för behållarslag (se under gröna knappen).

C Förpackningsgrupp (PG).

D Tillverkningsmånad och år.

E Tillverkningsland.

F Tillverkare.

G Belastning vid staplingsprovning.

H Bruttovikt.

Stapling på IBC-behållare

IBC:er ska ha en märkning som anger om man får stapla gods på dem eller ej. Den vikt man får belasta på en staplingsbar IBC är angiven ovanför märkningen. Är märket “staplingsförbud” påklistrat (högra bilden) så får man inte stapla någonting alls på behållaren.

För att räkna ut hur mycket man får stapla på en IBC-behållare måste man läsa koden rätt och räkna ut vikten.

På behållarens skylt står det 1800 kg vid bokstaven G (se ovan). Detta är testvikten som använts när man testat hur mycket behållare tål att belastas. För att räkna ut hur mycket man får stapla så tar man det aktuella talet och delar det med 1,8.

(1800/1,8 = 1000kg). Den här IBC:n får alltså belastas med max 1000kg.